2017-06-03

Sverigedemokraterna hoppar kråka i regeringsfrågan

För bara några veckor sedan var Sverigedemokraterna tydliga med att de när som helst var beredda att släppa fram en moderatledd alliansregering utan krav på förhandlingar eller motprestationer. Den inställningen underlättade förstås för de borgerliga partierna att bilda regering om Alliansen skulle bli större är de rödgröna efter valet 2018. 

Men i förra veckan ändrade Sverigedemokraterna sin uppfattning. Man kan inte få igenom sin statsministerkandidat utan att prata med oss, sa Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt till Dagens Industri. Några dagar senare bekräftade riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) Oscar Sjöstedts inställning: För vår del är det orimligt att släppa fram en statsministerkandidat fullt ut om vi till och med är det större partiet utan några som helst förhandlingar. Sverigedemokraternas nya inställning ökade sannolikheten för ett blocköverskridande samarbete mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet i regeringsfrågan, eftersom ett sådant samarbete började framstå som det enda realpolitiskt möjliga alternativet för att kunna bilda regering.

Men igår fredag kastade Sverigedemokraterna om sin politik på nytt. I en intervju till Dagens Nyheter säger Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna inte kräver några samtal eller förhandlingar för att stödja Anna Kinberg Batra som statsministerkandidat. Oscar Sjöstedts uttalande till Dagens industri beskrivs av Jimmie Åkesson som "inte särskilt genomtänkt" och reduceras till "ett spontant korridorsamtal uppe i kammarfoajén". 

Dagens industris reporter Tomas Nordenskiöld menar att Jimmie Åkesson far med osanning: Helt fel av Åkesson. Vår intervju med Oscar Sjöstedt skedde på SD:s kansli, 20 min lång och beskedet väl förankrat, skriver Tomas Nordenskiöld på Twitter.

Det finns åtminstone tre tänkbara förklaringar till Sverigedemokraternas skilda besked.

1.) Oscar Sjöstedt och Paula Bieler pratade på utan att själva inse vad de egentligen sade och hur det skulle uppfattas. Jimmie Åkesson får nu efter förmåga sopa upp det hela.

2.) Det finns skilda uppfattningar inom Sverigedemokraterna i frågan, där Oscar Sjöstedt och Paula Bieler representerar en uppfattning, Jimmie Åkesson en annan.

3.) Sverigedemokraterna försökte verkligen lansera en ny linje för att sätta ökad press på en försvagad Allians. Debatten efter Sjöstedts och Bielers utspel visade emellertid att Sverigedemokraternas nya linje ökade sannolikheten för en blocköverskridande regering och en förstärkt politisk isolering av Sverigedemokraterna. Nu försöker partiet ta sig tillbaka till sin ursprungliga position.

Dessa tre förklaringar är inte ömsesidigt uteslutande. Oklarheten har sin grund i att Sverigedemokraterna å ena sidan måste hålla sina medlemmar och sympatisörer på gott humör, genom att visa att inget parti kan räkna med SD:s stöd utan att ge något tillbaka. Å andra sidan vill Sverigedemokraterna få politiskt inflytande, och det är inte självklart att den bästa vägen till ett sådant inflytande är att ställa öppna krav på förhandlingar.

Sverigedemokraterna hoppar just nu kråka i sina uttalanden om regeringsfrågan. Vi får väl se om de hamnar i diket eller inte. I vilket fall stärker de skilda beskeden bilden av Sverigedemokraterna som ett oseriöst parti och som är notorisk opålitligt i regeringsfrågan.

5 kommentarer:

Jan Holm sa...

Det är väl bara smart om SD skulle säga att de stödjer det block som ligger närmast deras egen politik, sen är det ju upp till blocken att formulera den.
Fast ska man tolka Alliansen rätt så vill de ju inte ha SD:s stöd för att komma till makten och då måste de väl göra som nu och låta Löfven fortsätta regera.
Att sen SD skulle vara mer oseriöst än de andra partierna. som nästintill aldrig uppfyller sina vallöften håller jag inte med om.

Anonym sa...


Det är att koka soppa på en spik. Att ledningen för SD, ett parti som varit och är i dödsskuggans dal, alltså utfruset, trevar sig fram är inget märkligt. Det går att anta att alla som ser på politik som en seriös sport, vid detta lag insett att SD har kommit för att stanna, och att partiet alltså inte hade riksdags-representation i valet 2006 och kom in 2010 (efter att hövdingen tappade alliansens dåvarande majoritet, och sökte stöd hos mp för att regera 2010 - 2014, vilket innebar att SD dubblerade varpå SD blev våg och mp blev ännu mer våghalsiga under Romson/Fridolin, som ändade med förskräckelse. Sedan fick vi DÖ, och så avgick hövdingen och lämnade över till akb, som alltså fick uppgiften att förnya partiet och Alliansen, och för att förnya Alliansen måste man vara överens, och alliansen blev plötsligt en hämsko (vetorätten). Sedan kom SÖ + Alliansen att omitetgöra all form av förnyelse (samtidigt som SD, enligt traditionen, behandlas som vad katten släpat hem.

Nu är det så, för så är det, att alla vid detta lag räknat ut att det är ett litet problem, att regera, om man inte har majoritet för sina förslag, och har man inte majoritet, så riskerar man att vara svag, och på så vis inte kunna ta itu med problem, vilket leder till problem inför väljarna.

Det spelar ingen roll om man tillämpar DÖ informellt, det är ingen genomtänkt demokratisk modell, (inte för att det skulle vara fel med minoritetsregeringar eller för att man inte skulle kunna "släppa fram" en minoritetsbudget) utan för att man helt enkelt inte får igenom sin politik om oppositionen är mot och får ett helsicke i opposition, när man släpper fram förslag som man är emot.

Så är det. Det är inte helt friskt att vilja bli partiledare i alliansen, och söka regeringsmakten, om man inte tror att man kan regera, och det kan man inte numera, utan SD och är man emot SD, vilket går att förstå, ta bara ängeln Odell :-) som hövdingen petade när han skulle göra mp till lags, så måste man fundera lite på om det finns andra vägar för att bli regeringschef, och det finns det inte. Så då återstår, om man vill bli minster, tex utrikesminister, att söka sig på mot S, och lika fullt naturligt för S att söka sig mot L och C, men C kommer att få problem, som Riksdagens mest nyliberala parti, och L verkar snegla mot C, dvs man har helt enkelt av personaltaktiska skäl fattat galoppen, att kannibalisera på C. S.W








Anonym sa...

Så här formulerar sig en potentiell ny ledare för Folkpartiklarna i DI:


TT: Den liberala mitten har framgångar på flera håll just nu.*
I Sverige är det väl kanske mest Annie Lööf (C) som har dragit fördel av det.

Hur ser du att Liberalerna ska kunna ta en större del av den kakan?

* (men inte direkt mp eller m)


BO:

"Människor som har mer liberalt inriktade åsikter finns i flera partier, även om Liberalerna är deras huvudhemvist." 1


"Vi ser nu att Moderaterna går tillbaka väldigt mycket i opinionen," 2

" men där har inte vi plockat upp dem som är mer liberala", 3

"det har vi alltid gjort tidigare när Moderaterna har fallit samman". 4

"Det är ett stort bekymmer". 5

"Där tror jag att jag kan vara en faktor som gör att de kommer tillbaka." 6

1. hm, det har noog varit så att det varit m som varit huvudhemvisten, och efter valförlusten 2014 jämte mp:s kollaps, så blev det faktiskt C.

2. Ja, man tappar till C, men man tappar mest till soffan/osäkra väljare, pga av att m försökt hålla samman alliansen, vänta och se...

3. Här avses att Björklunds strategi, ochså handlar om alliansbygget och inte personliga vinster, och där öppnas en lucka, så klart.

4. När Bo Lundgren föll samman efter valstugereportaget så gick det väldigt bra för lejonkungen och för KD, men Lejonkungen var drev inte direkt Birgitta-liberalismen, och det gjorde inte pastor Alf heller, så den slutsatsen är hittepå.

5. Det verkar snarare vara att (personligt) bekymmer.... att akb och JB (men även s) tvingats ta hänsyn till att SD i SCBs mätning nov -15 hade 19,9 %

6. De förlorade sönerna som ska komma tillbaka, är alltså inte alla väljare som flytt till SD, och inte heller S väljare, sannolikt inte heller mp-väljare, de som inte redan flytt alltså, utan just de väljare som flytt till C, och det är en riktig analys, det går att norpa väljare från C, men man kan fortfarande inte bli regent. och se hur det går för feminismen inom mp, hur går det för Gudruns flickor och hur går det för Romson-feminismen? Gud hjälpe de kvarvarande icke-populistiksa feministerna, politik är emellanåt smärtsamt opportunistisk.

Detta torde vara mumma för S, chefs-stragegerna har listat ut att man ska nalla röster från C, för att bilda en borgerlig regering 2018.... eller ska man?
S.W

Anonym sa...

Just det, det är frågan. Nä. Låt oss kontrollera med lite statistik:

2015 2015 2016 2016 2017

S+M 55,6 51,1 54,2 52,0 49,2

Jaha, så har de två statsbärarna tappat sin majoritet i kammaren. Det är i grunden hövdingens strategi, att gå fullt grönt, för att regera, och därmed offra kanten som gav Jimmy jordmånen.

sd+s+m 70,0 71,0 71,5 69,5 67,6

Jojo, Göta Petter, SD framgångar till trots, så har man legat på runt 70 % ända till akb väjde - och därmed läckte till C, men hur gick det? S.W

Anonym sa...

Inte har alliansbygget vunnit? (även om filbytet inte är utvärkt ännu, inte förrän 2018, och mycket kommer att hända, väldigt mycket, inkl diverse påverkansoperationer, främmane makt sitter med ett läge som aldrig varit mer lättpåverkat, och extremismen spelar med, de rakade, de behuvade anarkisterna och så klart skäggen som drömmer om undergång. Alliansbygget hackar alltså betydligt, och ser inte ut att vara i skick om ett år.

Alli 40,7 39,2 39,3 38,0 37,6

Det är ett mörkrets mörker för borgarna, hehe, och det är nu som chefsliberalen och EU-federalisten Ohlsson ser sin tur, det går utmärkt att nära sig, om man är rik på kyrkogården, men liken har man ingen stor långsiktig nytta av. Så om taktiken är att nalla röster från C, så har hon något annat i kikaren, fyra år i opposition, eller att börja gulla med S, och det är nog det senare som är plan A och oppositionen som är plan B, framför allt är det EU-frågorna som är målet, Alliansen är det i vart fall inte. Oddsen för S ökar. hehe.

S+SD 44,4 47,5 46,8 46,7 49,5

Jaha, och trenden.... Det kommer som ett brev på posten, detta vad det innebär att kunna blockera förslag i kammaren, och även om mp ryker, så ser det alltså inte ut som att det går att regera från borgerligt håll, om inte Jimmy är på gott humör, och det är han inte, med Birgittasystrarna, för inte behöver tala med varandra, bara för att man röstar mot förslag som inte har majoritet. Den social-liberla falangen, (om vi räknar bort S kanslihushöger) kommer alltså att få det milt sagt förkylt.


M+SD 40,0 43,4 42,0 40,3 36,5

November 2015 var det nära 50 % tillsammans med KD, med sedan väjde alla och fick fason på den ohämmade tillväxten på SD, (utom då möjligen C) som skördat frukterna av att mest mot, och visst är det tacksamt (kanske inte populistiskt, men helt orealsitiskt, om man tror att man ska knipa makten som allians 2018.

Detta visar på akbs dilemma, men har hon något val? alternativet är ju att fortsätta på läromästarens linje lusta, och sedan avgå på valnatten, när det visar sig att man inte får majoritet med mp, och detta är nog bergsäkert. Siffror ljuger inte, inte i detta fall.

Alli+mp 47,3 45,1 44,0 42,5 42,1

Det var inte långt ifrån, att hövdingen klarade 175 mandat, det saknades bara 6, för att kunna sitta kvar och föra förhandlingar med mp, i deras "hjärtefråga" :-) men se, det rekyelrade, var så god att sitta till bords Jimmy, det är dukat, nu är du vågmästere, och det var väl inte direkt superstrategiskt, den gubben gick inte, och då får akb kratta manegen, och inte får hon det lättare av att Odell slipar knivar :-) för gammal ost.

M+C 32,0 30,0 30,8 29,9 29,4

Ser man på....Den gamla nyliberala falangen har alltså tappat en del, och faktum är att i SCBs mätningar har Björklund och ebt hållit sig stabila, väldigt stabila, och det gjorde akb också, fram till q1 2017, då hon på tok för sent insåg upploppet, och tog smällen. akb var tydligen ingen dålig kommunikatör fram till mätningen i november 2016? Hm, partiet fattar ett sent strategiskt beslut, om hur man ska komma ur säcken i påsen, och är först ut med linjen att frångå den utfrysning som man får förmoda bidragit till att SD sopat banan med övriga.


Alli+SD 55,1 59,1 56,6 55,5 56,0

Jo, i drömmarna, men C + L kommer inte bilda regering med SD som stöd, och därmed är akbs öde beseglat, dvs endera så når hon egen majoritet med SD + KD eller inte, och om hon klarar skivan med Björklunds stöd så är bollen rund, och om BO tar över, så skulle man som sosse skratta sig ritkigt lycklig. Heja Birgitta :-)
S.W